Alla har sina saker dom är upptagna med osv.. Men att finna lite tid till en vän är faktiskt inte så svår. Jag är själv dålig på att höra av mig ibland. Just nu känner jag mig fruktansvärt ensam. Det är aldrig någon som är intresserad av att ringa och fråga vad jag ska göra i helgen om man ska kolla på film osv. Eller komma hit på en fika eller nåt. Trodde det skulle bli bättre nu när jag bodde i kungälv och det är nära allt och alla.. Men nu när jag satte mig ner och frågade mig själv.. vilka är alla?

Innan hade jag en nära vän, min bästa vän! Nu har jag bara en massa bekanta som jag umgicks med förr. Leva kvar på minnen från när man var yngre kan man heller inte göra!

Jag sitter här hemma dag in och dag ut i princip och nu har jag svårare och svårare att röra på mig och jag kan inte göra allt som jag kunde innan. Men jag kan gå till kaffe bryggaren och sätta på kaffe och öppna min dörr.

Nu jobbade jag i en vecka med och det gjorde total slut på mig. Jag kom hem och satte mig i soffan och ville bara sova!

Igår var jag på ikea och shoppade.. men eftersom att jag inte visste vem jag kunde fråga om hjälp så fick jag bära dom två 20 kilos bokhyllorna upp för trappan själv, montera dom själv osv. Vem kunde jag frågat?

Idag har jag fått lyfta soffan för att sätta möbeltassar på för att jag väntat så länge på att det ska komma någon som kanske kan hjälpa mig samma sak med sängen.

I allt de här med graviditeten att jag är själv och går igenom allting själv gör det inte direkt lättare att inte känna den där tryggheten att Åå min bästa vän!

Otroligt nog den som stått där i ur och skur det senaste är en underbar vän som bor 40 mil härifrån!!

Nu säger jag inte att alla är så.. men det känns inte alls kul att inte känna den där känslan att jag vet precis vem jag ska ringa när jag behöver stöd, eller ringa när jag vart hos barnmorskan, har en bra dag, hört ett bra skämt osv.. Att inte ha någon som jag kan ringa oavsett om man är ledsen eller glad!

Känns som att alla bara försvann när jag blev gravid.. Och till viss del kan jag förstå för jag har inte vart lätt att ha att göra med efter allt som hänt osv.. Men en riktig vän säger ifrån och inte bara struntar i en!!!

Om man inte kan finnas nu så behöver man inte finnas sedan heller faktiskt.. Låter tufft kanske men det är så jag känner nu! Det är lördag.. är det ens någon som tänkt på mig ens?? Tänkt tanken att komma på fika i 10 min eller så.. Nää.. Alla verkar förvänta sig att jag ska ringa eller höra av mig eller sätta mig i bilen och åka iväg.. Och nu är de inte ens någon som svarar!!! Konstigt att man är så upptagen hela tiden att man inte ens kan skicka iväg ett sms!!!

Ye ye...! Trevlig Lördag på er!